Deisng av: Bjässegrodan!
Navigera
> Nyheter
> Skutans Logg
> Bilder/Filmer
> Projektet
> Tips Från Coachen
> Media
> Länkar
> Gästbok
> Anlita Oss
> Kontakt

> Boken
Sluttampen 2007-06-30
Kanalerna i norra Tyskland

Från floden Rhen svängde vi i staden Duisburg av på Rhein-Hernekanalen som går rakt genom Rhurområdet (industrier). Den har dock fixats till så mycket att vi upplevde att vattnet faktiskt var renare i denna än i många andra kanaler. Efter denna förhållandevis korta kanal på knappt femtio kilometer gick vi på Dortmund-Emskanal mot Münster och Bergeshövede i vilken vi även provade att bada. Att åka på bodyboarden efter Sally piggar upp i vardagen, och då det regnade i luften kändes det inte så kallt i vattnet heller. Mittellandkanalen tog oss sedan österut i 237 km. Hela kanalen är egentligen över 300 km lång, men på sextio-sjuttiotalet byggde man en genväg, Elbe-Seitenkanal, som sparar en omväg på 218 km över Elbe. Tanken med Mittellandkanal var från början att överbygga floden med en akvedukt för att kunna utnyttja mer djupgående pråmar mellan Rhur och Belin än vad Elbe tillåter, men utbyggnaden avbröts i samband med andra världskriget 1939. I Elbe-Seitenkanalen färdas man 61 meter nedåt i endast en sluss och en skeppshiss, varav den senare tar en inte mindre än 38 meter!

Floden Elbe är över 1100 kilometer lång, men vi färdades endast fyra kilometer på den. Vi minns dock hur det var då vi slussades ut i Elbe från Kiel-kanalen för nästan två år sen då tidvatten och strömmar susade iväg oss i över åtta knop. Tidvattnet sträcker sig så långt som 130 km upp i floden där det stoppas av slussen Geesthackt. Den här gången skulle vi dock mot strömmen som vanligtvis ligger på 2-3 knop. Via floden kan man ta sig från Nordsjön ända till Tjeckien och därifrån kan man via en kanal ta sig hela vägen till Prag. Över Elbe finns inte många broar, istället har man linfärjor som drivs med hjälp av strömmen. Staden Tangermünde (km 389) grundades redan på 1200-talet och var 1373-78 huvudstad i det tysk-romerska riket. Den är fortfarande intakt då omkring femhundra amerikanska krigsfångar i staden gjorde att de skonades från artilleriet vid intagningen 1945. Bron hann dock tyskarna spränga vilket förmodligen gjorde att ryssarna nådde Berlin före den amerikanska 9:e armén.

Elbe-Lübeck-Kanal är den äldsta av de tyska kanalerna som började nyttjas redan på 1300-talet och det finns faktiskt en sluss kvar sen dess, Palmschleuse i Lauenburg. Då gick kanalen längs floden Stecknitz, men den nuvarande kanalen är byggd på 1900-talet. Efter denna kanal återstår Kanaltrave som är sex km lång och leder runt Lübeck vilken följs av Trave som går till Travemünde och Östersjön.


Kanaldagboken, Dag 21-29

Dag 21, 20 Juni

0420 ringde klockan och ingen var pigg. Vi slussade och jag och Jonatan fick gå och lägga oss igen. Då jag gjorde frukost och tog över styrningen vid sju var Danjel fortfarande vaken vid rodret. Bra jobbat.

Klockan åtta skulle vi slussa igen, men fick inte gå igenom förrän vid nio. Tråkigt att vänta när man klivit upp tidigt för att kunna komma fram till Münster i bra tid.

Rhen-Hernekanalen var tråkig. Den går genom Rhurområdet, så det är bara industrier överallt. Och kanalkanten består av en två meter hög rostig brun stålvägg.

Vid ettiden kom vi in på Dortmund-Emskanal där fullt ”vägarbete” rådde så det var riktigt smalt på sina ställen. Kanalen var nog smal utan alla pråmar och grävskopor, men det var antagligen därför de var där. För att bredda den. Vi hörde i efterhand att de stängt av kanalen helt i några dagar.

Vid sex närmade vi oss Münster och Danjels gamla låtsasbror (son i familjen han bodde hos då han gick skola i Tyskland) Till kom oss cyklande till mötes. Innan vi ens fått ombord cykeln, ja knappt sagt hej, hade Till plockat fram två sexpack med öl som snart öppnades. Välkommen till Tyskland.

Vi körde en extra sväng och hämtade upp en kompis till Till innan vi förtöjde gratis vid en brygga mitt i stan. Inga faciliteter i och för sig, men Till hade ju lägenhet 20 minuter bort där det fanns både toa, dusch, tvättmaskin och kaffebryggare vilka vi flitigt utnyttjade. Lyxigt! Han var dessutom en god värd och tog bra hand om oss hela helgen.


Dag 22-24, 21-23 Juni

Vi stannade fyra dagar i Münster och var helt slut när vi for därifrån – men nöjda och glada med vistelsen. Det blev fest onsdag och fredag kväll – ja, på fredagen dansade vi hela natten och gick förbi marknaden för att handla frukost på vägen hem. På torsdagen var vi på middag i huset där Danjel bott och fredagen cyklade vi runt i omgivningarna, besökte skolan och gick på kondis. På lördagen var det planerat kügel (typ bowling) och mera fest, men jag (Kajsa) vangade och såg film med Jonna istället medan grabbarna hängde med på kügel, men skippade utgång efteråt.

På lördagen var även en tysk journalist och besökte oss, så kanske kommer det upp en länk till artikeln i gästboken.


Dag 25, 24 Juni

Efter en gofrukost på Sally med Till och Danjels kompis Philip kastade vi loss vid 12-tiden. Framåt kvällen svängde vi in på Mittellandkanal (efter att än en gång ha frågat om det var rätt väg, det är ruskigt dåligt skyltat) och förtöjde vid km trettio-nånting över natten. Kvällens film blev The Matrix.


Dag 26, 25 Juni

Jonatan hade första vakten och kastade loss vid fem. Sen tog Danjel över, vilket innebar att jag fick ligga i sängen till 20 i åtta då jag lagade frukost. Skönt, för jag blir så himla trött och less av att kliva upp tidigt. Ändå har jag sovit under dagen också, precis som grabbarna. Vi hade väl några timmar att ta igen.

Under dagen har vi gjort tre korta stopp innan vi hittade allt vi ville ha; vatten, bensin och lakrits. I Minden, km 100, passade vi även på att äta lunch så vi fick energi att bära bensindunkarna.

Vi tänkte stanna i Hannover i natt för att bland annat plocka upp ny besättning i stan (bryggan ligger lite utanför). Det blir kul. Vi känner honom inte, men han heter Thomas och är i vår ålder. Ska segla till Sverige.

Vi närmade oss anläggningsbryggan vid kvart i sju och såg Jonna ligga förtöjd långsides med en pråm. Danjel som styrde ropade åt mig att komma ut och alla kastade vi på oss regnjackorna och gjorde oss stridsberedda. Slaget vid Hannover var planerat sen tidigare och vi hade i all sportsmässig anda till och med försett våra fiender med ammunition i förväg. Vi hade laddat. De hade dom med. Danjel blåste i vår tuta upprepade gånger för att signalera vår ankomst. Inga skott i ryggen här inte. Den danska armén hade fördelen att befinna sig på land och placerade strategiskt ut sig längs kajen och på båten. Vattenballongerna ven genom luften och splaschade mot vattenytan eller båten. Även inga dödande skott träffade sp hade den svenska styrkan några sårade. Vi cirkulerade utanför motståndarnas bas och glömde i stridens hetta bort att styra båten vilket nästan slutade med att Sally kraschade mot en betongvägg. Men det gick bra. Till slut fick vi dock tyvärr anse oss besegrade då vi gjort slut på all vår ammunition och den yngre fronten av fienden fortfarande både hade laddade vapen och mord i blicken. Att vi viftade med vit flagg brydde sig kämparna föga om, men vi lyckades fånga en av deras ballonger och kasta tillbaka den – mitt i planeten på deras förste man. Vi skiljdes sedan som vänner i sann grannskapsanda, men lovades en revansch vid ett senare tillfälle. De förseddes genast med mer ammunition från lagret. Spänningen hängde i luften.

Efter en snabb dusch tog vi sedan bussen in till staden Hannover för att hämta Thomas. En matbit, lite glass och en stunds Internet senare var vi tillbaka i hamnen och restaurangbåten för att ta ”only one beer”… De hade nog gått bra om det inte vore för att hafenmeistern bjöd på vodka och Danjel råkade fylla år efter tolvslaget. Många timmar senare slocknade vi halvdöda på Sally Blue, men hade nog lärt känna vår nye besättningsman lite bättre.


Dag 27, 26 Juni

Födelsedagen till ära festade vi på färska brödbullar, ost, korv och grönsaker till frukost. Vi kändes inte ha superbråttom denna morgon. Planen är att ta sig till Travemünde den 28:onde och det är knappt 300 km och 8 slussar dit. Jonna kom förbi med kaka och en rymdfarkost och vi kramade om dem ordentligt innan vi tog afstaed klockan 10. Kanske ser vi våra kära seglarvänner i Travemünde innan de återvänder till Taarbaek i Danmark och vi sätter kurs mot Bornholm. Kanske tar det flera år innan våra vägar möts igen. Caroline ville använda alla sina besparingar till att mönstra på Sally Blue och då hennes föräldrar sa att hon inte hade råd s varade hon raskt ”åtminstonde en dag”! Trots svenskarnas försäkringar om att leendet och energin hos denna lilla dam vore betalning nog kunde inte den unga gasten avvaras från Jonna. Förståeligt. Tyvärr. Men vi får försöka klara oss ändå, det har ju gått förut.

Vi slussade en sluss på förmiddagen och vek framåt kvällningen av på ”genvägen till Östersjön”: Elbe-Seitenkanal. Strax innan vi förtöjde i Wittingen släppte vi av Danjel så han fick springa av sig lite energi. Sen vankades det pannkakstårta och film. Gött.


Dag 28, 27 Juni

Danjel kastade loss halv fem på morgonen och då jag, som haft turen att få fjärde passet, tov över klockan sju var det fortfarande svinkallt. Runt 14 grader visade termometern, men det kändes som inte mer än 10.

Vår erfarenhet säger att man får vänta längre på slussning i Tyskland än i Frankrike, men frampå eftermiddagen var vi ändå framme vid lyftverket på km 106. Slussen tidigare på dan hade känts hög med sina 23 meter, men detta var nått annat. Och eftersom hela baljan rörde sig kunde man genom några fönster hela tiden se nedstigningen tills vi 38 meter längre ner fick börja köra igen.

Elbe-Seitenkanal slutar efter 115 km då man istället svänger ut på floden Elbe. Det är bara 4 km österut innan Elbe-Lübeck-kanalen tar vid, men det kan ta lite tid eftersom det är motström. Idag led nog de som gick nedströms mer än vi då det blåste så hårt från väst att vi surfade med vågorna medan de bara stampade emot.

I Lauenburg, första staden på nästa kanal som ligger alldeles vid Elbe, finns en sluss kvar från 1393. Den gick dock inte vi igenom utan en från det mer moderna årtalet 1900. Kanalen var så ordentligt gjord att den faktiskt inte moderniserats sen dess.

Under dagen förlorade vi även en besättningsman, ja självaste kaptenen gick överbord. Om han var jäkligt sugen på att hjälpa tyskarna i båten bredvid att lägga till, tyckte det var så varmt i regnovädret att han ville bada eller bara slant i ett försök att trycka bort dem med båtshaken vet vi inte, men Danjel badade i alla fall i Lauenburgslussen.

Nu (~1700) är det bara drygt 100 km och 6 slussar kvar av vår kanalfärd innan vi ska sadla om till seglare igen. Det blir spännande. Vi kan inte annat än att hoppas att vi kommer ihåg tillräckligt av seglingskunskaperna för att ta oss de återstående dryga 1000 sjömilen.

Vi stannade för natten i Mölln och tog en promenad på stan samt gick på Internet.


Dag 29, 28 Juni

Tog en liten sovmorgon eftersom det inte var så långt kvar till Travemünde. Danjel tog tåget till Hamburg för att möta sin spanska vän Tania som vi hälsade på i Madrid på väg ner genom Europa för nästan två år sen.

Det gick segt i början. Efter bara 15-20 minuter körde vi ikapp en tjeckisk pråm vi slussat med dan innan. De körde väldigt sakta i den rätt smala kanalen. Men det hade inte varit nån mening att kära om dem ändå eftersom slussarna låg ganska rätt och de hade företräde.

Framåt eftermiddagen nådde vi Lübeck och skulle köra under en bro, fortfarande efter pråmen. Det var en bro som de hissade upp när man skulle köra under, men när pråmen kört under tändes de röda lysena och bron sänktes igen. Vi vände och väntade cirkulerandes en stund tills vi fick kontakt med brofolket på VHF:en och de sa att det var bara att köra. Vi blev osäkra då bron från håll såg riktigt låg ut, men de försäkrade att det skulle vara 2,3 meter. Så vi körde. Inte lika läskigt som när vi for under kraftledningen i Frankrike, men liknande känsla. Då vi körde under kunde vi ta i brotaket med händerna.

Sen var det bara Trave; sträckan Lübeck – Travemünde, kvar och det gick ganska fort. Vi chansade lite på vägen eftersom det var dåligt skyltat och massor med avtagsvägar. Vid ett tillfälle tog vi fram datorn då sjökorten går in i kanalen en bit, och navigerade efter dem.

Vi kom fram till Travemünde strax före fem, men förtöjde inte i den ”rätta” marinan (Passathafen) förrän nån timme senare i sökande efter en manuell mastkran. Började genast jobba för att omvandla Sally till en segelbåt, men struntade i att sätta upp masten då hungern blev stor och energin liten framåt åttatiden. Så mötte vi efter en dusch upp med Danjel och Tania och käkade kinesiskt.


Sista dagarna i Travemünde

Under fredagen (29 juni) jobbade vi hela dagen. Danjel och Tania for långväga i sökande efter en GPS, bult och muttrar (då vi slarvat bort en påse med viktiga reservdelar – som vi förstås hittade efter att vi köpt nya), olja och lite annat. Jag, Jonatan och Thomas städade båten invändigt och utvändigt och slängde säckvis med saker. Helt otroligt hur mycket rat det ryms på en till ytan sett så liten segelbåt. Ändå har vi säkerligen massvis med rat kvar.

Vid fyra-fem-tiden kom Danjel och Tania tillbaka och hjälpte till med det som fanns kvar. Än en gång på ännu en plats har vi ockuperat halva bryggan och byggt bo likt gypsies. Men även om the harbourgigalo har muttrat lite då och då och bett oss flytta på oss några gånger fram och tillbaka så har det varit hemskt schyssta att vi fått nyttja en massa plats, toa och vatten. Vi har inte ens betalat nått ännu. Men det ska vi nog.

Idag (lördag) har vi stuvat det sista på båten och förberett den för segling. Satt fast skot och revlinor, spänt riggen, trätt på nytvättade dynor etc. Vi har tom fått hjälp av en ung tysk modell – inte illa.

Vi kan konstatera att det gick finfint att gå genom Europas kanaler på en månad, tom mindre. Och ändå har vi inte kört heldagar varenda gång vi haft möjlighet. Vi har tom legat stilla i 5-6 dar. Visst ska man ta minst två, kanske tre månader på sig om man ska njuta ordentligt och se lite av omgivningarna, men att fem veckor var minimum var inte riktigt sant. Vi har dock, så här på sluttampen, unnat oss att leva lite godare trots att vår ekonomi inte kanske tillåter det. Middagar ute och bröd och müsli till frukost – det ansåg vi oss värda.

Jag gillade kanalandet och skulle gärna återvända för att ”segla” dem igen under några månader. Mysigt med grönska, berg, ost, vin, och nybakat bröd på morgonen. Mentaliteten och stämningen bland båtägarna är inte alls densamma som seglare emellan ute på ”riktiga” vatten, men om man ger det lite tid tror jag man kan träffa riktigt trevliga människor här också.

Ikväll seglar jag, Jonatan och Thomas till Sassnitz längre österut i Tyskland för att lägga lite sjömil bakom oss innan Tania åker hem och Danjel sluter upp. Inge Bornholm alltså, som vi funderat på. Det är drygt 120 sjömil till Sassnitz och vi planerar att segla vidare därifrån på kvällen den andra juli.


Källa till det mesta av vår information om kanalerna är hämtad ur Tovås bok: Handbok för kanalförare, men vi har även haft egna erfarenheter och några andra guideböcker om de franska kanalerna till hjälp.
 
Skutans loggbok
2007-06-30 Sluttampen
2007-06-21 Rhen, dagarna 17 -20
2007-06-20 Kanaldagboken, Dag 15-16
2007-06-19 Münster, men historien är platsobunden... vilket ord... platsobunden..
2007-06-14 Canal du Rhone au Rhin, Dag 12-15
2007-06-11 Vår planerade resa genom kanalerna
2007-06-09 Saone
2007-06-08 Rhone, dag 5-7
2007-06-06 att ga pa grund kan sluta pa olika satt...
2007-06-04 Rhone - fakta + Dag 1-4
Bläddra sida >>