|
|
|
Fiskehamnen i Storön |
2005-08-25 |
|
|
 |
Nichts hat begonnen, schon ist alles kaputt.
Det skulle bli en lätt övningssegling för att testa stuvning, sjösjuka och utrustning. Det blev inte riktigt så.
I strålande sensommarväder gled vi ut ur hamnen i Holmsund. Med helt ny rigg som stagade vår gamla proctor och ett långfärdsmodifierat slagskepp som skulle bära oss mot horisonten var magkänslan perfekt. Vad skulle stoppa oss nu?
Då vi gått för motor genom pirarmarna i hamninloppet tyckte vi oss känna en konstig lukt från motorrummet. När sedan tjock rök vällde upp fann vi det för gott att stänga av motorn och testa vårt nya ankare. Att vi var mitt i den relativt trånga farleden fick kvitta. Ankaret högg och vi kunde konstatera att vi brännt hål på bränsleslangen. Nästa gång ska vi försöka komma ihåg att slå på avgaskylningen. Men å andra sidan kostar avgasslang bara 44 kr/dm så då det var ganska roligt var det väl värt det..
Såsmåningom satte vi segel och när vi i solnedgången siktade Holmön känndes det ändå rätt bra. Vi hade ju medvind i alla fall.
Förutom att Kajsa och Pappa (som tillasammans med lillasyster fick förja med på jungfrufärden) glömt sjöbenen hemma och SMHI hade struntat i att beställa blåsigt väder gick det rätt bra. Vi bajsade i vår bruna hink och åt maten med sked. På nätterna rodde vi två timmar var och det funkade. Sjösjukan tog ut sin rätt och fiskarna fick mat. Tänk vad bra vi hade det.
Sedan följde några dagar av pyssel på Norrkust Marina Varv i Båtskärsnäs. Vi har dem att tacka för mycket och utan deras proffessionella hjälp och tips är det mycket som inte hade varit så bra som det är.
Men arbetslägret i Båtskärsnäs tog slut och ny besättning mönstrade på. Tillsammans laddade vi inför seglingen söderut med en ordentlig bastu och nattliga dopp i det kyliga havet.
Kunde något stoppa oss? Vi kände oss stora och starka trots att snoppen krympte i vattnet.
Rickard hade seglat sedan barnsben så att skota hem var hans grej. Karin hade eventuellt suttit i en jolle som liten innan minnescentrat utvecklats ordentligt men berättade med darrande sjöben om hur hon blivit sjösjuk i en kajak.
Klockan sju, alldeles för sent, stävade vi ut i Kalix vackra skärgård med fulla magar och hårt spända toppvant. Viss panik rådde på fördäck då Karin och Rickard skulle sätta segel och skotet glömdes bort med piskande fladder som följd. Den kraftiga motsjön gjorde segelbytet hårt men actionladdat. I byarna krängde vi så att vatten rann in i sittbrunnen.
Allt kändes ganska bra men storseglet var inte riktigt i topp och det började skymma och blev svårare att läsa sjökort.
Vid en grön pinne gick vi på grund.
Navigatörens fel. Alltså mitt. Dubbla order gjorde det svårt för rorsman att bestämma sig. Tror jag det. Men storseglet kom upp i topp.
Så rädd har jag nog inte varit på sjön tidigare (och jag har varit ganska rädd på sjön)sopm när det small till och vi såg stora stenar sticka upp ur vattnet på båda sidor om båten. Tiden stod stilla. Det var som att frontalkrocka men i sista sekunden sätta sig upp i sängen genomsvettig och förstå att det inte var på riktigt.
Eller så var det Maradonas hand. Guds hand. Eller en stor våg som med ur vår synvikel perfekt timing lyfte oss över Mordors armeers giriga händer då endast kölen som hastigast slog i en sten.
Vi klarade oss.
Sally hade lika gärna kunnat bli ett kors på sjökortet. Tack änglar. Tack mamma. Panta rej.
Skärrade ankrade vi i skydd från dyningarna på en position längre norrut än Norrkust marina. Vi tog oss inte framåt den dagen.
Nästa dag lättade vi ankar tidigt. Begav oss söderut genom samma vatten som försökt sänka oss dagen innan. Motorn fungerade bra men det rök in. Vi skulle få rabatt på slangen men det tog några dagar extra. Men lite kromosonskador från avgaserna har väl ingen fattig dött av?
Kryssen var hård. Vi gjorde en knop mot mål. Vegan är inte särskilt bra krysare. Men stabil, trygg och med ett behagligt prisläge... Om det är sant skiter vi i men skottet mellan förpiken och salongen brast plötsligt. Snopna styrde vi hemåt mot Kalix igen. Här ligger vi nu.
Imorgon ska vi fixa skadan. Vi har en plan.
Läs mer om det under reparationer/modifikationer.
Håll tummarna för oss.
Vi tänker på er.
Världsmästarna har kvitterat.
1-1
Danjel
fotnot:
Världsmästarna är alla de experter som gärna sitter hemma och sågar andras planer på att förverkliga sina drömmar för att de själva inte vågade. Världsmästarna vet precis hur farliga haven är, hur dåligt man klarar sig utan ugn, kylskåp och toalett och att det inte finns en chans för ass att ta oss ur hamnen i holmsund. Vårt prrojekt är en tävling mot världsmästarna. Vi hoppas att de är bra förlorare. Ty vi har redan vunnit. I alla fall hälften.
Visst är det så? Friskt vågat hälften vunnet!
|
|
|
|
|
