|
|
|
Resan Kalix-Umeå i tanken från skyddad hamn i Öregrund. |
2005-09-04 |
|
|
 |
Detta är den i efterhand nedtecknade berättelsen om reparationerna av ett
havererat skott, resan till Umeå och hur man kommer igen efter att en plywoodskiva
brutit ihop å d grövsta och man missat sin egen avskedsfest.
På tisdag, 30/8 kom navigatör Jonatan och flickvännen Bea susandes med den blå kustbussen.
Några timmar försent anlände de till Kalix och vi seglade av i mörker, vägledda av Storöns angöringsfyr med frisk nordlig vind.
Segla läns är trivsamt men upprepat gippande av förseglet ledde tillslut till att den klena sprinten som höll vantskruvsbulten på plats
brast med ett lossat förstag som följd. Klockan var två, det blåste närmare 12m/s i baken och total kalabalik bröt friden då försegel,
rullsustem och förstag likt en drake fladdrade iväg i vinden. Förstaget är som bekant fäst i masttoppen varför båten började en lustiger dans.
Tur att vegan har undervant för de krafter masttoppsfästet fick ta i den svängen var inte roliga. Efter två timmars kamp, då vi tvingats kapa
fockskotet och skicka det till sjöss kunde vi gå och sova med neddraget storfall som provisoriskt förstag och förstaget provisoriskt fastsatt
med några schackel i pulpit.
Dagen därpå kunde vi konstatera att vi drivit österut och då vinden skulle mojna för att sedan vrida över väst till sydlig
bestämde vi oss för att invänta ett gynnsamt läge för att fixa förstaget. Många gånger har jag svurit över våran dåligt
fungerande motor men i efterhand är jag glad att den inte gick igång. Sannolikt hade vi då åkt tillbaka norrut med förstaget
mellan benen och då hade vi ju inte suttit just här just nu.
Hur som haver så lyckades vi staga upp masten hjälpligt och genom att sträcka akterstaget och skruva lite på samtliga skruvar
fick vi till rätt OK trimmning av riggen trots en extra dm förstag för mycket. På hård kryss, stundtals kuling 13 begav vi oss
sedan mot Umeå i sydlig vind och nordlig ström. Det var kul. Det roligaste var att vi med vår otrimmade rigg inte riktigt lyckades
kryssa oss hem i tid till festen. Vinden vred västerut just då vi skulle gå ner förbi Holmön och tvingade ut oss på sydostlig kurs.
En sväng till Finland och en missad fest senare anlände vi efter fyra dagar till Umeå. Som tur är har jag bra vänner som delade de
Norrlandsguld som blivit kvar i bastun på söndag kväll. Så när jag senare däckade på Dongas soffa kändes det som om jag varit på
avskedsfest trots allt. Måndagens vaccinationer, sista inköp och programmering gick bra och så var vi påväg.
Det känns bra. Riggen är trimmad och rullen någotsånär fixad.
Nu ser vi framåt! Panta rej.
Das Kapitänfürer; Danjel |
|
|
|
|
