|
|
|
Skåne, lite varstans |
2005-09-28 |
|
|
 |
Kissnödig, mätt och varm.
Jag sitter på sydskånska gymnasiet, Ystad och har fått låna en dator som jag inte vågar lämnaför att gå på toaletten.
Vädret i södra skåne är blåsigt, marinan exklusiv (eller i alla fall dyr) och vi längtar till utlandet. Det känns lite speciellt att göra det sista stoppet i Sverige. Det är 24 dagar sedan vi lämnade Umeå, 30 dagar sedan jag och Jonatan lämnade Kalix. Vi har lagt ca 1000 distans turbulent vatten bakom oss och funderar ibland på hur mycket vi har kvar. Det går nog inte riktigt att förstå. men vi drömmer fortfarande om större äventyr och kommande oändliga inre rikedommar. Vi vet fortfarande att v ska runt jorden, även om 90% av de vi träffar inte tror oss.
En reporter från skoltidningen avbröt mig just. Hon undrade varför vi seglar från Kalix till Ystad, vad ger det? -Jo vi ska hämta lite prylar här i Skåne sa jag, och så är det ju trevligt med fast mark under fötterna ibland lade jag till. Men vi ska ju vidare... Hon trodde inte heller på mig, förän jag visade hemsidan. det får mig att fundera. Är vi missförstådda genier eller galna tokstållar? Kan man bryta mot all logik och förnuft och avlöpa med segern i hand?
Nu lämnar vi alltså Sverige. Vår resa på de sju blå börjar på alvar. Kul kul. Nu åker vi till Tyskland. Vi hörs!
Das Kapitän
Danjel
fotnot.
Tack till sydskånska gymnasiet som uppöät en dator en stund. Har en fadder som gick här. Ola Larsson. Hoppas många nya skåningar vågar sig norrut. Det finns många vyer att vidga inom sveriges ramar.
-- x --
Lite senare, på ett kårkansli i Lund
Nu är det Kajsa som sitter vid rodret. Lagom varm om kinderna efter en välförtjänt bastu och en pilsner. Vis av erfarenheter att TLTH:arna (teknologkåren vid Lunds tekniska högskola) var ena trevliga rackare så trodde jag mig att vi skulle få låna lite internet en stund. Men de stannade inte där, vi möttes av en charmig kårordförande som förutom ovanstående bjöd på både bastu, öl, sangria, utskrivter och tog sig tid att snacka lite skit i sitt annars så stressiga leverne. Puss på han, trots hans skeptiska inställning till vårt framtida välmående.
Vad har vi annars hunnit med i Ystad? Förutom det vanliga fixet har vi äntligen fått och monterat solcellen - och den fungerar. Vi har även lagat motorn (igen) och den fungerar, tom bättre än sist den fungerade bra. Får se hur länge den håller denna gång, men hjälpmekanikern pratar om garanti. Vi har också träffat en trevlig pensionerad man som vi spenderat en helkväll och massor av pratstunder med. Det sår ett frö i tanken om hur mycket intressant folk som väntar att korsa våra vägar.
Nu ska vi snart lämna det här stället, mens de fortfarande anser oss trevliga. Imorn lämnar vi även Sverige. Knas. Kul. K...spännande. Nästa gång vi ses saknar vi kanske både å, ä och ö...och kanske några av er.
Hål tummarna!
//Kajsa
PS. Skepparn nämnde något om att jag skulle skriva ur kårperspektiv, så här kommer några halvdana rader. Jag sitter på kårkansliet, och känner mig ganska hemma. Detta är vad jag är van vid. Detta är det jag kan. Tryggt nu - men inte då. Så kanske jag kommer att känna om några månader också. Tryggt att kajka runt i en Vega, men hur fungerar det att dyka med syrgas (som jag hoppas få göra)? Och om några år; Tryggt att vara långfärdsseglare, men hur ska exjobbet gå? Jag konstaterar att det är samma här som hemma. Rad- och högvis med pärmar och visitkort. Postitlappar med knasiga krumelurer, nummer utan ägare och otydbara anteckningar. Fotokartor med vackra NTK-loggan och andra driftiga människor. Ölbackar. Kaffedoft(!) Vänliga människor. Människor som kommer och frågar KO om saker de lätt kunnat räkna ut själva. Ringande telefoner. Sena kvällar. Verksamhetsberättelser från 99... Ja, ett kårkansli helt enkelt. "Tänk vad bra...dom har det". |
|
|
|
|
