Det är som regn på din bröllopsdag. Det är en gratisresa, när du redan betalt. Det är ett gott råd, som du bara inte tog. Det är att möta mannen i dina drömmar, och sen möta hans vackra fru. Det är tiotusen skedar, när allt du behöver är en kniv.
Det är som att få ryggskott på en segelbåt.
Vi har inte bara kommit en bit på väg sen vi sist hörde av ossr, vi har även lärt oss en hel del. Den senaste mycket viktiga lärdommen är: ”don´t be onest”. Dessa slagord fick vi upprepat för oss åtskilliga gånger innan vi lämnade IJmuiden tidigt en torsdagsmorgon. Det innebar bland annat att vi aldrig mer skulle betala hamnavgift. När vi påpekade att vi sen barnsben lärt oss att göra rätt för oss och vara ärlig fick vi till svar att han hade minsann också lärt sig det. Och han gick i kyrkan två gånger varje söndag när han var barn. Så de så! Denne rolige och intressante man hjälpte oss en hel del innan vi for. Vi fick en hel bibel med tidvattenstabeller, sjökort, kaffe(!), färsk fisk, tips om hur man undvek att betala hamnavgifter och intressanta historier. Utöver detta fick vi ett fjäderprytt fiskeredskap som tydligen skulle göra att vi aldrig skulle gå hungriga igen. Man ställer in det efter valfritt djup och kastar det i sjön. Sen är det bara att vänta tills det flyter upp till ytan och då har man middag på kroken. Lätt som en plätt! Vi håller just nu på att fixa lunchen där vi ligger i marinan i Brighton. Gratis, naturligtvis.
Då vi passerade tidslinjen på sjökortet tittade vi oss omkring och konstaterade att England var ganska likt både Frankrike och Belgien. Blått, vågor, lite skum här och där samt endast enstaka sjömärke eller båt i sikte. För att få den rätta känslan gjorde vi oss därför en rejäl engelsk måltid bestående av bruna bönor, stekt ägg och bacon. Sen hamnade vi i paltkoma och man kände hur det ryckte i kranskärlen. Hur pallar de?
Efter detta väntar Brest, väderrapporter och mest troligt Biscaya. Om en månad är vi i landet där man dansar tango och bikinin får dammas av. Det är med andra ord inte alls synd om oss.
Avslutar med att citera vår vän Kees, de Keuning:
”Tack so mycket, knackebrod!”
//Kajsa
|
|
