|
|
 |
Klockan ar fem. Pa morgonen. Vi rider ut var forsta riktiga storm i varldens tredje storsta naturhamn, Falmouth river. Bara Rio De Janeiro och Sidney ar storre.
Somnen blir orolig. Ankaret maste checkas regelbundet sa att vi draggar. Regnet oser ner, piskar mot Sally Blue's dack och smattret leder tillsammans med vagornas dunkande mot batsidan och det eviga slagen fran fallen mot aluminiummasten tankarna till trumslagargruppen Samba Kings trotta tisdagsrepetitioner. Men vi ar inte i Rio, vi ar i Falmouth. Fortfarande England.
Jag oppnar forpiksluckan och sticker ut huvudet. Kisar utan glasogon mot regnet och den harda vinden. Repen ligger fint runt framre fortojningsknapet, panlampans bla ljus racker inte langre. Tittar akterover i vindriktningen. 20 meter till pontonerna bakom oss. Har vi rort oss? Aven om vi helst inte vill ligga med sidan mot pontonerna i det har vadret kanns det bra att det inte ar klippig kust vi vrider mot. Att med segel borga sla sig fri i 40 knops vind ar inte speciellt kul och segel ar aterigen allt vi har. Motorf-n blir nasta att kolhalas.
Jag skickar en tanke hem till mor och far i Kalix, en till kompisarna pa Universitetet och en till den forsta snon. Jag tanker pa vara Norska vanner pa stalboten Albatross (www.albatross-ohoi.net) och 60ft skonerten Jennie Marie som seglade vidare till Brest. Vi kunde hora dem pa radion inatt. Hoppas att allt gick bra. Aven starka stalbatar och lyxiga skepp sjunker om gud vill. Men varfor skulle han vilja det?
Upp med forpiksluckan. Vinden har vridit nagot. Draggar vi nu gar vi fri fran bryggan. Hamnar i ett falt med fortojningsbojjar istallet. Det ar bra.
Vi har haft tur med vadret hittills och jag tanker pa nagot pappa brukar saga nar nan nagongang ofortjant lyckas med nagot. "Har man bara tur behover man inget forstond". Sa jag antar att det faktum att vi ligger i hamn, ankrade med dubbla ankare och hundra meter rep och katting i metertjock lerbotten da stormen ryter forbi far bekrafta motsatsen vad oss anbelangar. har man inte tur kan det vara bra att vara lite klok.
Jag vacker Jonatan. Min tur att sova. Han far fundera vidare pa livet och vadret. I varldens tredje storsta naturhamn. I sydvastra England och sannolikt sista stoppet for Sally Blue innan ovadersbukten Biscaya.
Panta rej.
Danjel
|
|
|
|
|
