|
|
|
España. Efter Biscaya |
2005-11-13 |
|
|
 |
Biscaya. Kryss stiltje och frisk läns.
Många var de varningar som utfärdats inför vår hittills största översegling. Snacket gick om jättevågor, oändliga stormar och dussintalet hajarter som skulle härska mellan Frankrike och Spanien. Vi låter det vara osagt huruvida Biscayas dåliga rykte skrämde våra kära föräldrar och anhöriga eller oss mest men vi anade nog att historierna handlade om tillfälligheter och extrema fall. Sen inser vi att dåligt väder förekommer mer frekvent på bukten än eljest i tex engelska kanalen men det är ju ingen anledning att inte vänta på ett väderhål. Efter regn kommer solsken och vi hade ju faktiskt tillbringat tre veckor i england just väntandes på bra tider. Nu hade de kommit och vi kastade loss och slog oss i frisk motvind fria från den franska kusten den första dagen. Vågorna var ganska stora och det slog rejält vissa gånger när vi stävade någon extra brant våg. Men det var inte värre än det genomsnittliga vädret då vi seglade från Kalix till Ystad.
Hundra M från kusten ligger kontinentalsockeln där djupet blir fyrsiffrigt. Vi planerade kryssen så att vi skulle hålla oss innanför så länge som möjligt då vi hört skräckhistorier om studsande crosswaves. Som beräknat vred sedan vinden då en kallfront drog in och vi fick 30h slör då vi för endast försegel gjorde bra distans i frisk medvind. Det var skönt. När vi passerat kontinentalsockeln insåg vi skillnaden mellan hav och hav. Dyningarna var mycket mycket längre på det djupa vattnet. Det slog inte längre när vi gick över vågorna och i vindstyrkor under storm antar jag att det stora havet är att föredra. Det måste upplevas. Skönt var det i alla fall. Och 5000 meter djupt.
Men efter regn kommer solsken och med solskenet försvan den här gången vinden. Fuck sade vi som inte har någon motor och poppade popcorn och kollade film i ett och etthalvt dygn tills vinden återvände, den här gången från sydväst.
Återigen kryss alltså men p havet med stora vågor gick det bra och vinden vred senare ännu en gång till NW och medvind och när vi den sjätte dagen angjorde Spanien fick vi sällskap av ett stim delfiner.
Jag hade vakten och det var just innan soluppgången. Vi gjorde bra fart och någonting skvätte ner mig bakifrån. När jag vände mig om såg jag en delfin och när jag tittade noggrannare såg jag ett tjugotal. Upphetsat hojtade jag ner i kajutan ”delfiner, delfiner, ett helt stim” och jonatan tumlade upp på däck. Graciösa djur. Döda sjömän sägs det och det är förbjudet att jaga dem. När jag frågade Kajsa senare varför hon inte varit intreserad muttrade hon
–Delfiner? Jag hörde då bara något om ett stim fisk. Det ids man väl int stiga upp för-
Nåväl. Nu är vi i alafall i Spanien och hoppas på lite solsken. Vi hörs.
Jag har förresten en telefon nu! Kolla nyhetssidan för nummeret.
Panta rej
Danjel
|
|
|
|
|
