|
|
 |
Svart och smutsig från topp till tå tar jag en kort siesta i mitt arbete på pontoon 17 – den bästa bryggan i Las Palmas. Smått stressad och väldigt nervös är jag. Danjel har precis kommit tillbaka från en stadsvandring och det är dax. Efter en veckas spenderande med min käre Albin är han nu tillbaka på sin plats under båtens trappa och vi ska prova att starta den. Kilremmarna är spända, lukten av bensin strömmar ut från en halvotät förgasare och vi ska bara tjuvkoppla lite för att se om vår gamle vän vill vara med. Elstartsknappen har nämligen rostat sönder som så mycket annat på båten. Åtskilliga kronor (i våra mått mätt), blandat med svordomar och kärleksord, mycke bank och pill och en hel del energi har lagts ner på maskinen och Danjel säger ”går den inte igång nu så kommer Kajsa att slänga hårda saker omkring sig”. Själv kände jag mest för att gråta om den inte skulle starta, men kunde nog tänka mig att utdela en del sparkar och slag också. Hela bryggan var i spänd förväntan efter att ha följt mitt arbete och gett tips, råd och lånat ut en del verktyg och tummar.
Blixt sa det i tändstiften när den rullade igång på första försöket och det låga behagliga brummandet var som ljuv musik för mina öron. Hurrarop och kramar utdelades och jag hoppade upp och ner. Glädjeruset räckte hela kvällen och en bra bit in på natten. Ja, till halv nio på morgonen för att vara exakt, för det var då jag somnade som ett barn i förpiken på Sally Blue. Sista natten i Las Palmas.
Håller man på med något på bryggan kommer det alltid några vänliga seglare och erbjuder sin hjälp. Är man dessutom en ung flicka som meckar med en motor drar man nog åt sig ännu fler intresserade. Folk tycker det är väldans konstigt att Danjel och Jonatan går iväg och jobbar med hemsidan eller skriver resebrev och ”lämnar” mig ensam med motorn. Jag har dock lärt mig väldigt mycket på de här dagarna och skulle gladeliget beskriva varje steg i detalj...men jag antar att det inte är lika intressant för era öron att höra om hur man plockar ur sönderrostade ventiler ur en 40 år gammal motor som det är för mina. Nu vet jag dock hur man byter ventiler i en motor, ifall nån skulle vilja ha hjälp med det nån gång =)
Jag tror jag i och med detta har blivit nån slags maskot på bryggan. Folk är ovana att flickor tar sig för dylika saker och jag får varje dag frågan varför det är jag som försöker laga maskinen och inte grabbarna. Gubbarna utbrast att dom var såå imponerade innan jag ens åstadkommit något och de klappar mig på huvudet och säger att de är stolta.
Om några timmar kastar vi loss från bryggan som varit vårt hem senaste månaden. Tur att det lockar att segla igen, annars hade det varit svårt att fara. Här har vi lärt känna så många underbara härliga människor från alla möjliga olika nationaliteter och alla har olika historier att berätta. Det kommer att stinga lite i hjärtat att resa, men å andra sidan har mer än hälften av dessa människor redan åkt, och de andra kommer snart göra likadant. Pontoon 17 och dess människor kommer dock alltid att ha en speciell plats i mitt minne.
Vi hörs igen på andra sidan atlanten!
//Kajsa
|
|
|
|
|
