|
|
|
Att korsa atlanten i en vega |
2006-02-19 |
|
|
 |
Med tusenfemhundra sjömil till Las Palmas och lika många till Trinidad konstaterade vi attt vi var mitt på det stora blå. Längre bort från land än de flesta någonsin kommer. Så, hur var det då att vara fyra personer på en vega under trettiotre dagar? Här kommer den sanna och oskyldiga redogörelsen.
Gruppen
Eftersom gruppen förändrades i och med att vår payingcrew från canada kom med lade jag om ledarskapsstrategin något. Jag var osäker på hur det skulle fungera med Tim då han hade en historia som talade om två övergivna expeditionskamrater och skapade väldigt formella roller och tydliga regler. Osäkerhet är det värsta i en grupp och då det bara handlade om en månad skulle ingen hinna bli less på en något felaktig rolltilldelning. Tim fick klargjort för sig att han saknade formella rösträtt och vi skrev ett kontrakt som klargjorde rätttigheter, skyldigheter och eventuella "straff" om något inte skulle funka. Detta låter hårt men gjorde allting mycket tydligt. Det finns väl inget tråkigare än att dividera reglerna i ett sällskapsspel då alla egentligen vill spela och ha roligt. Är reglerna bara tydliga behöver de inte ens vara rättvisa, även om vi givetvis har behandlat Tim precis som en av oss. Jag införde även möten två gånger i veckan för att se till att bryta ner osäkerhet ytterligare, och det har fungerat utmärkt även om det kanske hämmade den "löpande" informationen något. Det blev lite så att vi väntade med att ta upp saker var dag för att skjuta på dem till mötet istället. Men å andra sidan. Inget är fullkomligt.
Resultatet blev i allafall bra. vi kom fram sams och med ovanligt lite reparationer eftersom vi tog itu med mycket direkt på havet.
Relationer
Tim bodde ju med oss en vecka i las P innan vi åkte så vi lärde känna varandra lite smått innan vi drog. Han är en otroligt entusiastisk människa, på gränsen till tröttsam, men det lyffte oss många gånger då vi var trötta och småsura. Egentligen tror jag att det funkade bättre med Tim än det gjort utan. Speciellt då jag ofta är ensam med massor av energi. Men nu kunde jag och Tim leka av oss tillsammans när Jonte och Kajsa var trötta. Faktum är att det gällde för alla. De relationer som skapades var väldigt öppna och ärliga och alla tyckte nog oftast om alla. Båten är liten och det går inte att smyga med varken nöje eller missnöje. Kajsa och jag bråkade mest, men inte mycket. Men till och fran var vi riktigt less, kanske mest eftersom hon inte riktigt gillade min mer formella ledarroll och för att hon kände sig lite åsidosatt, eller snarare för att hon ofta kände att hennes kompetens och åsikter åsidosattes. Både jag, jonatan och kajsa blev lite mer "integritetsskyddande" och ville visa att vi kunde våra grejer vilket ofta ledde till diskussioner om petitesser bara för att vi alla ville hävda vår förmåga. Rationellt nog spårade ofta diskussionerna ur det engelska spåret när upphetsningen ökade och syftet gick förlorat eftersom tim inte längre förstod. Den största konflikt vi hade var när vi skulle avgöra om vi skulle dela ut vårt matlagningspris, en muffin, direkt efter måltiden som belönats eller om vi skulle ta det på nästkommande möte. Det blev tre mot en i omröstningen men bara tanken på att kaptenen hävdade utslagsröst (två röster vid 2-2) fick Kajsa att se rött. Hon tyckte inte att någon skulle bestämma mer än någon annan. Tillslut lyckades vi dock förstå varandra och det faktum att demokrati är exakt så demokratiskt som skepparen vill på en båt. En bra ledare bör ju däremot inte köra över någons åsikter och kommer givetvis inte att ta gruppen framåt om inte alla känner delaktighet. Detta enades vi kring och gick vidare men vid det mest upphetsade tillfällena i diskussionen steg temperaturen ytterligare några grader i sittbrunnen.
Seglingen
Förutom att vi några dagar (8) inte tog oss så långt pga lite vind gick det bra mest hela tiden. Pasadvindarna är inte vad de varit och det bekymrar. Vindarna var övervägande ostliga och måttliga så vi rörde oss med i snitt 4 knop. Vi bar sällan storsegel och spirade ut förseglet med spinnackerbommen när vi länsade. Vid frontpassager och squalls är det ganska ogynnsamt men otroligt bekvämt eljest. De första tjugo dagarna styrde vi knappt då stiltje och vindroder fixade det problemet som i sig inte är så jobbigt. Tvärt om. Det ger lite mening och håller uppe koncentrationen under passen. Vindrodret gick sedermera sönder och de sista två veckorna handstyrde vi. Kontentan är att seglingen var odramatisk och ur det perspektivet är det inte svårt att korsa atlanten.
Reparationer
Det var mycket som gick sönder. Rorkulten och vindrodret justerades och lagades på otaliga sätt lika många gånger, krängpinnen brast, fiskeutrustningen hamnade i näringskedjans botten. Motorn smörjdes och drogs runt regelbundet. Med take på den ansträngning det var att lyfta ut den och byta ventilerna ville vi gärna undvika det i framtiden. Motorhuven fick tätas om, regnskyddet till kajutan förstärkas, några skruvhål tätas och trappan ner i salongen modifieras. Båten har ändrat form ganska mycket sedan vi lämnade sverige och inredningen är inte lika elastisk som skrovet. Nåväl. Det håller nog. Vidare förstärktes toasitsen, samtliga vinchar fick smörjas och hemsidan fick sig en omkodning. Undervanten slet hårt på bomen och fick tapeas åtskilliga gånger, en vattentank avslöjade ett läckage, ett lucklås till toften gisk sönder och flaggan, den stolta blågula föll ner och fick monteras om. Riggen spändes en gång och kontrolerades dagligen, VHF antennen höll på att fucka upp och hela elsystemet mådde dåligt efter lite för flitigt tittande på film och några kablar byttes mot tjockare för att sänka resistansen. Strömmarna till laptopen är ofta på nästan 10 A och 5A säkringar brändes på löpande band. Solcellens regulator kopplades om med en lösning som gjorde det möjligt att tanka solkraft direkt, oregulerat på batterierna för att öka effekten. Vid ett tillfälle släppte dirken vilket orsakade mer eller mindre kalabalik och även trasiga fästen i spinnackerbomen gjorde livet halvtufft vid ett tillfälle en mörk och blåsig natt (en bra historia som kanske berättas i bastun i framtiden om någon bjuder på öl). Kickens schackel brast och storskotet släppte vid ett tillfälle då schackelbulten gängat upp sig. Sprayhooden är ruskit sliten men åtgärdades inte och storseglet har ett mindre hål. Säkert har jag glömt något nu men vi hade alltid något att göra om vi hade intresse och tid.
Trix
-För att överleva situationen behövs lite trix. Våra trix som gjorde dagarna lite kortare var många men nedan berättar jag om några:
-På the Midatlantic theater visades ofta film. Den otroliga TV-serien Weeds knäcktes och klassiker som Starwars gick åter upp på vita duken, eller rättare sagt svarta dell:en.
-Dannes Moj Var namnet på den korvmoj som slog upp luckan på 12:e latituden. Där såldes inte bara "slang med spackel och handtag" och "raggarballe med svängdörr" (som tim svåreligen kunde uttala) utan även midatlantic meal. Valutan var midatlantic dollars och ekonomin hade en hastig uppgång och med efterföljande fall var cirkeln sluten.
-Frågan: Är det där "Magdalena" syftar på matlagningstävlingen med en muffin (magdalena) i pris. Var måltid som var extra bra belönades vilket bidrog till många spektakulära skapelser i gryta och stekpanna. Eller vad sägs om Jäst-bröd, piroger, pizza, paj, midatlantic meal, makrill tortilla, tonfisk sushi mm. Totalt delades över tjugo magdalenas ut. Så nog åt vi gott alltid.
-Det bubbel vi drack i hamnen som hämlighållits hela resan var pricken över i:et på korsningen.
-Kajsa gjorde Sudokus en dag vilket stimulerade knölarna på positivt sätt.
-Tim gjorde en frågesport med en snickers som förstapris. kajsa vann och delade glädjen.
-Efter femton dagar hade vi halvvägs-party.. Nice och vi delade på en flaska vin.. Muchu gut.
-Min käre vän Donga hade gjortiordning pyssel åt oss som sysselsatte oss flera dagar. Tack tack.
-Mariekex. Behöver mer sägas??
Så det var hela storyn. Värre än så var det inte. De värsta momenten utelämnar jag till ett eget inlägg som någon annan får författa. Men våra underbara babiabstjärtar, finnar och hemorojder från allt ständigt sittande i saltvatten kommer högt på svarta listan. Vi var så såriga att t.o.m. våra mödrar hade förnekat oss. Men det är ju det som gör äventyret.
Over n out
Danjel
|
|
|
|
|
