|
|
|
hur funkar skogsbruk i regnskogen.. |
2006-02-22 |
|
|
 |
"Fäller vi ett träd planterar vi givetvis ett nytt." Jägmästaren Selwyn Davis tittar frågande på mig när jag undrar varför man skövlar regnskogen. Han äger ett skogsbruksföretag och vi får följa med och titta på hur skogsbruket fungerar på Tobago. Från frö till avverkning tar Teaken ca 40 år på sig. Några män och kvinnor sitter och fyller jord i små plastpåsar som fungerar som planteringskrukor, några andra stoppar i frön i den feta jorden. "Vi planterar Teak, Mahogny och Cederträ här. De är de viktigaste tropiska trädslagen" berättar en kvinna som sitter på en pall med flera hundra små jordpåsar framför sig i vilka hon varsamt placerar teakfrön. Vi pratar om vikten av regnskogen, den fantastiska biologiska mångfald som finns där och om hur viktigt det är att bevara den vilda skogen för framtiden. Samtidigt skriker de stora skogsbolagen efter större vinster och befolkningen i många tropiska länder drömmer om en snabbt accellererande ekonomisk utveckling. Men det behöver inte alltid vara någon konflikt mellan ekonomisk utveckling och regnskogens bevarande. I ett långsiktigt skogsbruk planteras det nytt, och känsliga områden undviks, precis som i Sverige.
Selwin ser ljust på framtiden men medger att det finns många problem på Trinidad och Tobago som i relation till övriga windward-ilands i västindien är mycket välmående. Det största lokala miljöproblemet är sophanteringen menar han. Utvecklingen av konsumtionssamhället har gått fortare än samhällets strukturella omdaning och det finns ingen riktig strategi för hur det ökande avfallet ska hanteras. Idag deponeras det på olika platser, dåligt skyddade, och sprids med vinden och av djur vida omkring på ön. I och med den ökade köpkraften har droger, våld och kriminalitet ökat i hela sydamerika. Till Tobago utvandrar människor från hela sydamerika men främst Venezuela och Trinidad, vilket pushar på en negativ utveckling även på Tobago. "Det krävs politisk styrka för att ta itu med samhällsproblemen, fördela välfärden och rikta utvecklingen i en hållbar riktning" menar Selwyn och gestikulerar yvigt då vi talar. På den globala arenan är det växthuseffekten som oroar. Efftekterna är tydligt synbara även om Selwin medger att vaxthuseffekten för Tobago inte är ett speciellt negativt fenomen där jordbruksklimatet förbättras ytterligare med var droppe regn som kommer under torrsäsongen. Men han inser att jorden är rund och vi enas om att det finns många paradis i världen som är värda att rädda när vi står i regnskogen och kollar på Tim och Kajsa som sorglöst badar i ett vattenfall som forlorat sin kristallklara lyster på grund av den lera som rinner ner for sluttningarna när det regnar.
Och visst är Tobago paradisiskt. Stränder, regnskog och mysiga småstäder gör det lätt att förälska sig. På ön bor 50000 invånare, mestadels ättlingar från invandrade, eller rättare sagt dittvingade, afrikaner under kolonialtiden, men sedan 1962 är landet självständigt.
Vi drar vidare och på ett cafe träffar jag senare Robert Virgil som jobbar med att återanpassa de som suttit i fängelset till ett liv i det nya samhället. Kriminaliteten har ökat och även han är bekymrad över den kapitalistiska utvecklingen på framför allt ett nationalekonomiskt plan. "USA är förebilden men det är bara för att människorna här ser att turisterna har pengar som de antar att USA är paradiset." säger Robert och fortsätter "Du får inte skriva att människorna på Tobago är dumma, även om det är ett utvecklingsland. Människorna är oslipade diamanter och då det inte finns tillgänglig högre utbildning kommer de mest kreativa att använda sin förmåga för att undergräva samhället och försöka ta sig någon vart själva." Det är lätt att förstå hur han resonerar då en servitris tjänar motsvarande 14 kronor i timmen, priset pa en liter mjolk stigit till en tia och terminsavgifterna på universitetet uppgår till 40 000kr. Jag föreslår att han ska bli politiker som inser att utbildning och kunskap är det viktigaste när vi ska skapa ett välfärdssamhälle men han tycker att han är för ung. "Kanske borde du segla runt jorden då så länge säger jag och vi skrattar tillsammans."
Tillbaka på båten njuter jag stekt korv och brödfrukt tillsammans med Jonatan medan solen faller rakt ner i Karibiska havet. Den här ön skulle kunna vara precis hur perfekt som helst konstaterar vi. Självförsörjande på allt. Några vindkraftverk och en vettig regering är allt som behövs. Och sopbilar. Natten tillbringar jag på däck. Tyst och stilla. Mörkt och varmt. Paradisiskt.
Captn |
|
|
|
|
