|
|
|
Colon – öppningen till världens baksida eller är vi i själva verket redan där? |
2006-04-17 |
|
|
 |
Platsen vi fantiserat och drömt om. Platsen vi längtat till. Platsen som ska ta oss till andra sidan jorden. Platsen vi efter att ha kastat en blick eller två bara ville bort i från.
Naiva som vi var satt vi under seglingen från Aruba och uppskattade Colonvistelsen till två dagar. Vi skulle jobba effektivt som sjutton och fixa allt och sen bara suuuuusa igenom. Jo tjena. Vi delade upp arbetet och jobbade effektivt som sjutton, men inte fick vi nån belöning för det. Tre och en halv vecka senare sitter vi fortfarande här utanför det tärda internetcafét (läs: tvättstuga som av nån anledning har trådlöst nätverk, dit alla seglare tar sin dator och sitter på gräsmattan utanför), försöker undvika myrorna och håller tummarna för att vi äntligen ska få gå igenom imorn. Tredje gången gilt sägs det ju, och i morgon är det tredje datumet vi fått sen vi kom.
Porten till Stilla havet och föremålet för vår nervositet är alltså alldeles bakom hörnet. Nyckeln till porten verkar vara tid, pengar och tålamod – nånting som vi lite motvilligt tvingat fram ändamålet till ära. Vi är dock inte nervösa längre, utan mest ivriga att få komma till andra sidan – och vidare. Det känns som om varje dag spenderat här är en mindre i Stilla havet, och det är inte en prioritering jag skulle göra om jag kunde välja.
Vad har vi då gjort under dessa veckor? Förutom att utföra diverse never ending reparationer på båten, såsom motor, vindroder och annan utrustning, så har vi träffat en himla massa trevliga människor. Ovanligt unga sådana dessutom. Före Panama har medelåldern bland de seglare vi mött säkert legat uppåt femtio - sextio, men nu kryllar det plötsligt av yngre människor, och det är roligt som omväxling även om åldersskillnaderna oftast suddas ut bland seglarna. Vi har antagit att de lite äldre har mer pengar och tid att röra sig med och därför stannar och seglar runt i Karibien, medan de yngre skyndar vidare mot nya äventyr innan jobb, skola eller familj väntar där hemma i verkligheten.
Vi har även skymtat Stilla havet då vi var och en gick igenom kanalen som lindragare på andra båtar. Det var dock inte den ändlösa vackra horisont som öppnade sig vid sista slussen som vi väntat oss, men ändå! Vi har vandrat i berg i nordvästra Panama, varit på engelskt och danskt födelsedagskalas, trotsat varningarna genom att promenera i farliga fattiga Colon samt badat med krokodiler i den vackra trettiogradiga floden Rio Chagres. I Rio Chagres vandrade vi också i djungeln, slogs med långa träd, åt svensk påskmiddag, blev tagna av polisen och eldade på stranden.
Nu återstår inte ens förberedelserna längre, utan bara väntan. Ikväll ska vi umgås med våra nya payingcrews Sebastian och Amel från Frankrike, samt våra vänner på danska Njord som också blev snuvade på genomfart i kväll. Tillsammans ska vi vara bittra på kanalmyndigheten, öva på vår danska samt fantisera om det mystiska Stilla havet som så ivrigt skriker efter oss.
Håll tummarna för oss!
Kys og Kram //Kajsa
|
|
|
|
|
