Eftersom vi, liksom de flesta andra människoliknande varelser på vår jord, är lyckligt utrustade med mer eller mindre guldfiskminne, så hade vi några riktigt fina dagar ute till havs också. Vad jag försöker säga är att även om vi skrek och halvt hatade varann ena stunden, så kunde vi några timmar senare leka, skratta och kramas ändå. Självbevarelsedrift, kanske det också kallas...men jag ser bara Dora i Finding Nemo framför mig; "oh look, seaturtles!!"
Så, förutom de sedvanliga universallösningarna på båten och dagliga flygfiskrensningarna från däck så har vi hunnit med en del annat under våra vardera drygt 300 vakter eftersom Annakin tagit över som förste styrman. Danjel, även kallad Joe Dirt, har förvandlats till en datanördig bibelfantast och skrivit poesi han underhållit oss med om mornarna. Jonatans del i underhållningen har bestått av intensiva höftrullningar som den reggetonkung han blivit. Själv har jag hunnit bli både ett år äldre och stolt moster (igen) medan jag läst ut nästintill alla skönlitterära böcker ombord, löst alla korsord och gjort alla sudoku. Undviker man mer och mer att använda hjärnan till diskussioner och konstruktioner, med syftning till Danjels text ovan, får man hålla den aktiv med annat.
Vi har roat oss med åtskilliga Unokraftutmätningar, bland annat en som varade i knappt fyra timmar där undertecknad kan stoltsera med den åtråvärda segern. Vi har hittat på nya ord under alfapetomgångar, haft filmkvällar, och anordnat seglingskunskapsjeopardy där grabbarna brilljerade med sin kunskap (Merxhake, mina vänner, Merxhake). Jonatan har haft ett oerhört tålamod med sin ogynsamma watermakerkonstruktion och vi har räknat ut att vi har upp till nio motorer ombord(!)
Bekvämlighetsmässigt, med undantag för de ömma stjärtarna, får man nog säga att vi haft det bättre än vanligt. Massor av plats då vi "bara" var tre personer som delade på åtta meter glasfiber. Bra med mat och kakor också, trots vårt smått nervösa gassparande (kall burkmat och okokade makaroner vs. frånvaro av kladdkaka och popcorn??) vilket lett till att hamburgersuget inte på långa vägar liknar det vi hade förr i tiden, exempelvis i England vars förråd vi gjorde oss bästa för att tömma. Men så ser vi ju också, för att citera vår vän Kent på Norrkust Marina, hemskt feta och välmående ut också =)
/Kajsa - som gillar stamningen ombord betydligt battre numera... |
|
