|
|
|
Balifilosofi i tempelanda |
2006-11-25 |
|
|
 |
Det har varit några oskrivna dagar den närmsta tiden.
En stilla, stilla segling ifrån Darwin; där tiden verkade stannat och vädergudarna uppenbarligen tagit semester och glömt att fixa något väder överhuvudtaget, borde givit förutsättningar till idogt författande men loggboken fick stå på sidan till förmån för mitt arbete åt NSD och lite andra projekt.
Men nu sitter jag här i Bali. I kajutan på Sally, fastknuten i en bom i det stilla vädret. Anna är på toaletten men håller eljest på att packa ihop sina saker för sin egen lilla back-packning som börjar imorgon. Jonatan och Kajsa är i storstan Denpasar och ringer till mamma, skickar mail och surfar väder. En stilla kväll om det inte varit för den hyper hypade disco-katamaranen som ligger förtöjd 30 meter bort i väntan på att lastas full med alkoholintolleranta turist-japaner och teknologipimpar för kvällens joyride i Benoa bay.
Kvällens lugn och de röda molnens stämningsgivande färg smittar av sig på mig. Jag känner en viss imunitet mot disco katten. Jag känner en viss imunitet mot turbulensen ombord och innombords och jag känner en viss imunitet mot den naturliga oron inför våra ändrade planer.
Anna ska åka iväg och kvar blir jag med juntan Bontron/Björn. Det blir skönt på ett sätt. Skönt att bara behöva bry mig om mig själv och mina vakter. Det blir tråkigt eftersom jag kommer att sakna sällskap då solen går ner och stjärnorna faller.
Våra pengar är på upphällningen. Skeppskassan innehåller 10.000 kronor efter att vi satt in några tusenlappar vardera; vilket ska räcka ända hem. För att spä på lite har vi bestämt oss för att trycka upp runtjorden t-shirts, tygmärken och underkläder i Thailad till försäljning på hemsidan. Vi satsar för att vinna! Jonte filar på ettt kundvagnsscript, men ni kan redan nu anmäla intresse så kan vi planera hur mycket vi ska trycka upp. I värsta fall får vi låna lite pengar från till exempel rika syskon eller föräldrar men det vore ju ett litet nederlag. Oroa er inte. Hem kommer vi. Vi ska inte ta jobb som harems-män och kvinna i bortre Asien –Även om det säkert vore en erfarenhet...
Vi har ändrat våra planer nyligen. Det blir inget Thailand via den vanliga rutten igenom shipping-rutes, fiskfällor och stiltjebälten med motström. Det vill säga vägen norrut från Bali via Singapore och Malaysia läggs i malpåse. Istället tar vi vägen runt Indonesien. Ut i Indiska oceanen och runt alltihop. Det blir 2000 nautiska mil (gångra med 1,8 för km) istället för 1500. Med god vind räknar vi med att det ska bli en god affär. Givetvis kommer vi att förbanna vår optimism om det visar sig vara lika illa eller sämre men eftersom någon måste göra labben för att veta hr det är blundar vi. Och hoppar. Och hoppas att herren är dårarnas herde. Med tanke på den storm vi blivit lovade när vi ska igenom monsunfronten känns det betydligt lugnare att vara på Indiska Oceanen. Ifall vi måste länsa undan för något otrevligt behöver vi inte oroa oss för att gå på grund, stöta på stora fraktbåtar eller fastna i ett nät. Men vi har fortfarande nära till land om något skulle hända...
Ja vi hoppas i alla fall. Må hoppet vara det sista som överger oss.
Det finns bra saker som händer också. Vi har en lagad vattenpump till Albin. Förhoppningsvis kan vi köra lite motor i början för att komma ut på Indiska Oceanen. Vi är bara tre ombord vilket innebär att vattnet räcker i styva hundra dagar vid ransonering på halvfulla förråd. Kajsa har köpt mycket nya böcker så att vi kan läsa, läsa och lata om det blir stiltje... dessutom tyckte jag mig se några fruktkonserver i förrådet också... Men det e ok. Så länge vi får vind är jag glad. Fruktkonserver tillverkas ju i Thailand så tar vi oss bara dit...
Dessutom diskuterar vi livligt vem som får bli ny Payingcrew. Vi har två heta kandidater. En biolog och en maskinare. Biologen kan ge ett nytt intressant perspektiv på saker. Maskinaren kanske kan fixa vår motor. Som går bra. Hmmm. Svårt.
De senaste dagarna har jag gått i tempel och bråkat med apor. Jag har sovit i VIP+ sviten på hotel Tabanan med Anna. Vi har surfat (grymt kul faktiskt...) och handlat hantverk och kört moped i den minst sagt vansinniga och intensiva vänstertrafiken här på ön. Jag körde och hon åkte bak och log precis som i filmen om Ameli från Montmartre. Vi har ätit på restaurang alla mål mat i flera dagar och det är vansinnigt billigt. Vi har prutat på sådant vi velat ha och blivit vansinniga på försäljare som inte fattar att det finns sådant vi inte vill ha.
Alla försöker tjäna pengar på oss. Förutom i Tabanan som låg i norra delen där det inte finns så mycket turister. Folk hajjade till i storstan när de såg oss. Både kul och jobbigt.
Nu har solen slocknat. Vinden har dött totalt. Jag sneglar ut på havet och hoppas på seglingsbart väder imorgon.
Imorgon ger vi oss av.
Imorgon är det en månad till Julafton.
Imorgon blir en bra dag.
Puss på alla er där hemma. Kända som okända. Klämda som oklämda.
Skipper på skutan.
Danjel Henriksson
|
|
|
|
|
